NTV kan inom kort komma att sända en ny film som påstår sig avslöja oppositions-ledarnas ”verkliga natur”. Enligt gazeta.ru kommer den nya filmen att handla om oppositionens främsta företrädare, däribland bloggaren Aleksej Navalnij, politikern Boris Nemtsov, Ilja Jasjin från rörelsen ”Solidaritet” och programledaren Ksenija Sobtjak. Flera av de som utpekas som huvudpersoner i den kommande filmen har bekräftat för gazeta.ru att deras familjer den senaste tiden fått besöka av journalister från NTV som ställt frågor om allt ifrån de oppositionellas sexuella läggning till eventuell otrohet och sena utekvällar.

En källa med insyn i inspelningarna säger till tidningen att filmen är beställningsjobb ”uppifrån”. Enligt samma källa ska syftet från början ha varit att försöka ”bevisa” att oppositions-företrädarna är homosexuella, eftersom de är motståndare till den nya lagen som förbjuder ”spridande av propaganda om homosexualitet”. Men eftersom filmmakarna inte ansåg sig kunna argumentera tillräckligt övertygande ska man ha beslutat sig för att koncentrera sig på att lyfta fram komprometterande uppgifter om oppositionsledarnas privatliv.

För omkring två månader sen, efter presidentvalet, sände NTV filmen ”Protestens anatomi” där de som deltog i oppositionens protestmöten anklagades för att få betalt. Filmen orsakade en stor skandal i Ryssland, inte minst för att NTV valde att visa den två gånger. När eller ens om den nya filmen kommer att sändas är oklart men om jag får våga mig på en gissning så tror jag att det kan bli aktuellt i slutet av maj då oppositionen planerar nya massdemonstrationer i Moskva.

Läs också:

http://www.gazeta.ru/politics/2012/05/10_a_4578181.shtml

Det må vara sant att det råder en hel del oordning i Ryssland, men den bilden stämmer inte alltid.  Gymmet där jag tränar här i Petrozavodsk är ett exempel. Man har sagt mig att det är det bästa gymmet i stan, och jag är benägen att tro på den uppgiften. Det är verkligen rent, snyggt, prydligt och var sak på sin plats. Det sista har alltid förundrat mig, hur kan personalen ha sådan pli på sina klienter att de alltid – och jag menar alltid i bokstavlig mening – plockar undan varje pinal efter sig? I dag fick jag svaret.

När jag, nyduschad, står och klär på mig efter träningen kommer plötsligt en av tränarna in i omklädningsrummet och säger bryskt: ”Du, kom in till mig innan du går!” Jag klär på mig och följer sedan lydigt befallningen. Det visar för övrigt att kvinnan i receptionen fått order om att inte släppa ut mig innan jag gjort som han sagt. Jag går till tränaren och får veta att jag inte skött mig enligt reglerna eftersom jag inte plockat av vikterna från en av träningsmaskinerna.

Jag ber förstås om ursäkt och städar undan efter mig. Alldeles intill står en man som alldeles uppenbart väntar på sin tur. Han låter mig plocka av vikten från den ena sidan, men när jag just ska börja plocka undan på den andra säger han: ”Det behövs inte, lämna den”, varpå han vänder sig om och återigen lyfter på den vikt jag alldeles nyss plockat undan.

Hela arrangemanget tycks mig som en ren symbolhandling – eller kanske en slags bildlig skampåle – för att låta förstå att på det här gymmet städar vi minsann upp efter oss. Bra förresten! Kanske har svenska träningsanläggningar något att lära? På gymmet där jag brukar träna i Umeå slarvas det något kopiöst med att plockas undan, men det är aldrig någon ur personalen som agerar som den ryske gymanställde. Skärpning, svenska gym! Låt oss slarvputtar veta hut!

I helgen besökte jag Kondopoga, en  knappt en timmes bilfärd norr om Petrozavodsk. Stan bara har drygt 30 000 invånare och ligger perifert i Karelen. Den största arbetsgivaren är pappersmassafabriken (det känns på lukten!) som grundades på Sovjettiden och som står för ungefär en tredjedel av alla produktion av tidningspapper i Ryssland.

Hösten 2006 hamnade Kondopoga i både ryska och internationella nyhetsmediers fokus. I september det året gick ungdomar från orten och tillresta rasister till angrepp mot personer med ”icke-slaviskt” utseende och det hela gick så långt att polisen tvingades evakuera i stort sett alla personer med kaukasiskt ursprung till Petrozavodsk. Den upprörda mobben brände bland annat ner restaurangen ”Tjajka”, där två ”slaver” tidigare dödats av en grupp personer med ursprung i norra kaukasus.

Upprinnelsen till alltsammans ska ha varit att två överförfriskade ortsbor (varav den ena tidigare dömts för att utfört ett beställningsmord), misshandlat en av servitörerna på restaurangen efter att ha blivit upprörda över notan. Servitören, med ursprung i Azerbaijan, lyckades fly men en stund senare dök en grupp personer med kaukasiskt ursprung upp, beväpnade med bland annat knivar, för att hämnas. Vid det laget hade de två bråkstakarna hunnit lämna platsen men tjetjenerna började bråka med andra gäster och i tumultet miste två personer livet.

I dag syns ingenting av de tragiska händelserna och på platsen där restaurang Tjajka en gång låg har man uppfört en byggnad. Det är den som syns på bilden. Personligen tycker jag att den inte alls passar in i stadsbilden, det ser ut lite grann som om den fallit ner från månen. Konstgjort, på något vis.

Mer på temat:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6084458.stm

I dag är  det 8 mars, den internationella kvinnodagen. Det är en mycket viktig helgdag i Ryssland där den firas betydligt mer än i Västeuropa.

Beslutet att fira den internationella kvinnodagen i Sovjetunionen togs på den andra kommunistiska kvinnokonferensen 1921, till minne av de kvinnliga textilarbetare i Sankt Petersburg som deltog i en protestaktion för likabehandling just den 8 mars 1917. Det här var en av händelser som ledde fram till den så kallade Februarirevolutionen, då den dåvarande tsarfamiljen arresterades, berövades alla sina egendomar och medborgerliga rättigheter, och till slut mördades.

Nuförtiden är 8 mars ingen politisk högtid i Ryssland. Snarare är det en dag när kvinnor uppvaktas av sina män eller pojkvänner, genom att få blommor eller olika sorters överraskningar.

Sedan 1966 är 8 mars helgdag i Ryssland och i och med att de flesta därmed har ledigt från jobbet började firandet egentligen redan i går, då kvinnor firades på sina arbetsplatser med blommor, tårta och andra bakverk. Och eftersom den 8 mars infaller på en torsdag har ryssarna även ledigt i morgon, fredag den 9 mars. Det beror på att makthavarna här i Ryssland har för vana att flytta på vissa helgdagar så att människor ska få en längre sammanhållen ledighet. I stället för att som i till exempel Sverige jobba på ”klämdagen” får ryssarna ledigt på fredag och måste istället gå till jobbet på söndag. Samma sak gäller universiteten, alla schemalagda lektioner på klämdagen flyttas fram och studenterna måste istället komma en annan dag. Om det här är bra eller dåligt kan diskuteras. Ryssarna får en längre sammanhållen ledighet genom att på det här sätter flytta på helgdagar, men tvingas i gengäld jobba längre senare, i det här aktuella fallet från söndag till fredag, sex dagar i följd.

8 mars är också en dag då man firar att våren är på ingång, men främst är det förstås en dag då alla kvinnor får känna sig lite extra uppvaktade. Och om det är en bransch som verkligen har högsäsong så är det blomsterförsäljarna, och de är många. Dygnet runt-öppna blomsterbutiker finns i snart sagt varje  gathörn. Vill du köpa en blomma till din käresta? Varsågod, när som helst!

På senare år har även Alla hjärtans dag börjat firas den 14 februari, vid sidan av 8 mars, och det gör att ryska kvinnor faktiskt har två dagar (!!) då de uppvaktas med blommor och presenter. Samtidigt ska sägas att i Ryssland är könsrollerna fortfarande betydligt mer konserverade än i Västeuropa; fortfarande är det kvinnorna som sköter det mesta av hushållsarbetet (i betydligt större utsträckning än i väst), även om det sakta med säkert håller på att förändras även här i och med yngre generationer.  En motsvarande helgdag från Sovjettiden finns faktiskt för män; den 23 februari firas ”dagen för Fosterlandets försvarare”, en dag som nuförtiden i folkmun går under namnet ”Alla mäns dag”. Det sägs lite skämtsamt att vad kvinnorna får av sina män den 8 mars avgörs av vad kvinnorna gjort för dem den 23 februari!

Ni som kan ryska kan titta på följande video om 8 mars – ganska roligt:

I måndags, dagen efter det ryska presidentvalet, stod jag mitt bland Putin-motståndarna på Pusjkin-torget i centrala Moskva. Mötet hade i förväg godkänts av myndigheterna, men flera av deltagarna ville inte lämna platsen när mötet avslutats och försökte bland annat tåga längs gatan Tverskaja. Efteråt greps bland annat den kände bloggaren Navalnij, en av ledarna för Solidarnost, Ilja Jasjin, och ledaren för organisationen ”Vänsterfront”, Sergej Udaltsov. Det totala antalet gripna uppgick till 250 personer, enligt polisen som även räknat in gripanden som skedde vid en icke sanktionerad aktion på Lubjanka-torget. De gripna har släppts, men riskerar ändå upp till två års fängelse.

Jag hann tyvärr inte vara på plats när gripandena skedde, eftersom jag hade ett tåg att passa, men jag hörde bland annat Udaltsov avsluta sitt tal med att oväntat säga att han inte tänkte lämna torget förrän Putin lämnar.

Jag noterade att tonen under mötet var rätt aggressiv, till skillnad mot tidigare demonstrationer. Det märktes inte minst under Boris Nemtsovs tal. Även slagorden och texten på plakaten var ganska elaka. Bland klassiska slagord som ”Putin är en tjuv” och ”Tjuvar ska sitta i fängelse” syntes flera deltagare hålla plakat med texten ”Moskva tror inte på tårar”, med tydlig hänvisning till dagen innan då Putin till synes fällde glädjetårar (?) under mötet med sina anhängare utanför Kreml. Det är för övrigt också titeln på en känd sovjetisk film.

Enligt polisen närvarade 14 000 personer under demonstrationen. Arrangörerna själva uppskattade antalet deltagare till omkring 20 000 – färre än de själva räknat med, som Vladimir Ryzjkov skrev på sin Facebook-sida kort efter mötet. Av allt att döma har jag känslan att demonstrationsviljan verkar ha nått sitt klimax och om inte arrangörerna kommer på några nya grepp för att hålla den vid liv så är risken överhängande att människors vilja delta i kommande demonstrationer avtar. Redan har arrangörerna börjat planera för nästa demonstration på lördag den 10 mars. Vi får se om arrangörerna lyckas blåsa nytt liv i elden eller om glöden slocknar.

Mer på temat:

http://www.lenta.ru/articles/2012/03/06/pushka/
http://lenta.ru/articles/2012/03/06/fontan/

http://www.gazeta.ru/politics/elections2011/2012/03/06_a_4029321.shtml 

Jag var på manjezjnoj plosjad” i kväll, utanför Kreml, strax efter att Putin framträtt på podiet. Det var en tårögd Putin som talade inför sina stödtrupper. Efteråt förklarade man från officiellt håll med att det var vinden som fick Putins ögon att tåras. Att Putin skulle gråta passar kanske inte in i bilden av honom som macho-ledare, som han själv så gärna vill framstå som. Enligt officiella uppgifter hade omkring 110 000 personer samlats på torget för att visa sitt stöd för Putin. Den siffran är säkerligen överdriven, men att det var väldigt många människor på plats kan och bör inte förnekas. Men Putin har ett stort stöd, inte minst för att ryssarna fått det ekonomiskt mycket bättre under hans tid vid makten. Många ryssar förknippar 90-talet med att kaos, löner och pensioner betalades inte ut, samtidigt som ett fåtal personer lyckades bli enormt rika. Detta har Putins spindoktorer skickligt utnyttjat i årets presidentvalskampanj. En annan förklaring är att Putin sett till att inte ha några jämnbördiga konkurrenter till presidentposten, som jag skrivit tidigare.

I morgon (läs: måndag) planeras nya stödmanifestationer runt om i Moskva. Samtidigt ska oppositionen som planerat hålla sin av myndigheterna godkända manifestation klockan 19 lokal tid, på Pusjkin-torget en dryg kilometer från Kreml.

 

På universitetet här i Petrozavodsk har det delats ut lappar som lockar studenter med en ”gratis resa till Moskva den 4 och 5 december”. Enligt informationen på den tillhörande Vkontakte-sidan (en rysk motsvarighet till Facebook) avgår bussen på lördag klockan 16 och anländer till Moskva på söndag (valdagen) klockan 10. De frivilliga deltagarna bjuds då på frukost, efter vilken de får några timmars fri tid att promenera på Moskvas gator innan det är dags att ansluta till demonstrationen till stöd för Putin utanför Kreml klockan 16.30. Där, låter arrangören Sergej förstå i annonsen, kommer även Putin att närvara i egen hög person. Klockan 23.00 kör bussen tillbaka och deltagarna är åter i Petrozavodsk efter lunch dagen därpå.

Allt sedan parlamentsvalet i december har ju oppositionella grupper i det här landet anordnat flera massdemonstrationer för att protestera mot valfusk och kräva omval. Kreml-trogna organisationer och organisationer som stödjer Vladimir Putins kandidatur till presidentposten har tagit efter oppositionsgrupperna och anordnar motdemonstrationer. Det är välkänt att studenter och andra människor från provinserna bussas in till Moskva för att delta i stödmanifestationerna. Det för att visa upp stora folkmassor till stöd för Putin på tv-nyheterna.

Jag talade för en tid sedan med några unga studentskor på universitetet i Petrozavodsk. De var väldigt upprymda över att de snart kanske skulle åka till Moskva. Gratis dessutom. Själva arrangemanget brydde de sig inte så mycket om, däremot skulle det vara trevligt att komma till Moskva och shoppa. Den inställningen är troligen rätt vanlig bland de som deltar i stödmanifestationerna, även om man lätt glömmer bort att det även finns många ryssar som helhjärtat stödjer Putin och menar att han verkligen är den bästa mannen att leda Ryssland. Faktum är att Putin har ett stort stöd och det råder ingen tvekan om att han kommer att vinna på söndag. Ingen av de andra kandidaterna kommer ens i närheten av hans popularitet. Och det är inte så konstigt. För ärligt talat: Zjirinovskij är en pajas som gapar och skriker, Sjuganov är före detta stalinist (ingen vill på allvar tillbaka dit igen), Prochorov är oligark och såna ses med stor misstro i det här landet sen 90-talet, och inget vet överhuvudtaget vem Mironov är (ledaren för Rättvisa Ryssland, ett parti som står Kreml nära. Det kanske är som läraren i svenska på en skola i Sankt Petersburg uttryckte det när jag frågade henne vem hon skulle rösta på: ”Putin förstås! Vem annars? Zjuganov? Tack så mycket…”

Själv tar jag tåget till Moskva (och betalar biljetten själv). Det lär bli intressant. Klockan 19 på måndag planerar oppositionen en stor demonstration. Myndigheterna har gett klartecken för en manifestation på Pusjkinskaja i centrum, men många tänkbara deltagare har meddelat att de tänker gå till Lubjanka-torget, alldeles i närheten av Kreml, trots att det inte getts något tillstånd att demonstrera där.

I kväll (tisdag) har jag varit på bio och sett den nya ryska storfilmen ”Vozmovo avgusta” (Åttone augusti) som handlar om det en vecka långa kriget mellan Ryssland och Georgien 2008, i regionen Sydossetien som officiellt är en del av Georgien men som med stöd av Ryssland utropat sig självständigt. I väst talas det mycket om att det ”aggressiva, stora Ryssland gick till angrepp mot det lilla Georgien” och från ryskt håll vill man betona att det var Georgien som först gick till angrepp mot Sydossetien. I själva verket är bakgrunden till den upptrappade konflikten flera provokationer från båda sidor, som följde på att Nato deklarerat att de före detta Sovjetrepublikerna Georgien och Ukraina har möjlighet att i framtiden bli medlemmar i försvarspakten.

Hur som helst, i den här filmen betonas förstås den ryska versionen. Absolut inte ett dugg förvånande. De georgiska soldaterna utmålas som onda och omänskliga bestar som lemlästar och dödar. De ryska militärerna, däremot, är fredsbevarande hjältar. Grundstoryn är ganska enkel: Ksenja, en modern Moskva-kvinna, planerar att åka till den ryska semesterorten Sotji tillsammans med sin nyfunne kärlek. För att kunna åka skickar hon sin lille son, Artem, till pappan som är militär och stationerad Kaukausien, där det för tillfället är lugnt och tryggt. Men det visar sig att den nya kärleken inte är vad den utgav sig för att vara och dessutom larmas det om en förestående konflikt i Sydossetien. Ksenja bestämmer sig då för att strunta i Sotji och ger sig iväg för att hämta hem sin son och rädda honom undan kriget.

Bilden av georgierna som omänskliga förstärks av att vi genom hela filmen får följa kriget genom barnets, Artems, ögon. De georgiska soldaternas pansarvagnar och kulor blir i hans värld till ett slags gigantiska ”Transformers-robotar” som dödar allt i sin väg. De ryska, vänligt sinnade soldaterna – och hans egen mamma – blir genom lille Artems ögon till genomgoda varelser av typen ”Avatarer” (för er som sett den filmen). En personlig tolkning av budskapet: ”Moder Ryssland åker till kriget för att rädda sina söner (ryssarna och de sydossetier som har ryskt medborgarskap)”.

Filmen har finansierats av den ryska staten med motsvarande ungefär 55 miljoner kronor (250 miljoner rubel, enligt ryska Wikipedia) och jag tror inte att det är en slump att den släpps nu precis innan presidentvalet. Just nu är det viktigare än någonsin för makthavarna att betona vikten av en ”stark nation med en stark ledare”.

Men trots att det är mycket tydligt vilket huvudbudskapet är så utmålas georgierna inte som helt igenom ondskefulla. Det är visserligen en marginell del av filmen, men ändå: I en slutscen får Ksenja hjälp av en georgisk soldat. Alltså av ”fienden”. Man kan fundera på om något liknande vore möjligt i en amerikansk krigsfilm?

Se trailer (på ryska förstås):

Jag läse nyligen en artikel om en tysk journalist som länge varit bosatt i Ryssland. Så här beskrev han skillnaden mellan Tyskland och Ryssland. Man skulle enkelt kunna byta ut Tyskland mot Sverige i nedantående citat:

Разница между Германией и Россией, как между зоопарком и джунглями. В зоопарке тебе приносят еду, каждий день чистят вольер, воздух фильтруют. Если заболеешь, вылечит врач. В зоопарке вы будете нормально жить, если не узнаете джунглей: запахи, цветы, за каждим углом что-то новое, интересное. Но, с другой стороны, вам еду гарантировано не подадут. Там бывают и хищники.

Skillnaden mellan Tyskland och Ryssland kan liknas med skillnaden mellan en djurpark och en djungel. I djurparken blir du matad, varje dag rengör man buren och filtrerar luften. Om du blir sjuk, ser läkaren till att du blir frisk. I djurparken är du nöjd med livet, tills du upptäcker djungeln: dofterna, blommorna, bakom varje hörn något nytt, intressant. Men, å andra sidan, du är inte garanterad mat. Där finns dessutom rovdjur.

Nästan åtta av tio ryssar tror att deras nästa president heter Vladimir Putin, men långt färre är övertygade om att han är rätt person att tackla landets problem. Det visar en opinionsundersökning från Levada center.

I dag är det exakt tre veckor kvar till det ryska presidentvalet. Ryssarna har fem kandidater att välja bland, alla män. Det är förstås den nuvarande premiärministern Vladimir Putin. Det är också Michajl Prochorov, miljardär som inte är knuten till något parti, men vars kandidatur allmänt anses vara Kremls svar på protesterna efter parlamentsvalet i december. Det sägs att det ska finnas någon slags uppgörelse om att Prochorov efter valet tilldelas en ministerpost. De tre återstående kandidaterna är Gennadij Zjuganov, ledare för Kommunistpartiet, Vladimir Zjirinovskij, ledare för ultranationalistiska Liberaldemokratiska partiet LDPR och slutligen Sergrej Mironov, partiledare för Rättvisa Ryssland, tidigare stödparti för Putins Enade Ryssland.

"Zjirinovskij - annars blir det värre". Skräckinjagande valpropaganda från LDPR.Skräckpropaganda från LDPR: ”Zjirinovskij – annars blir det värre”

Den kandidat som beskrivs som oppositionens hetaste namn, Gregorij Javlinskij från det liberala partiet Jabloko, nekades att ställa upp i presidentvalet. Orsaken var att valkommissionen påstod sig ha hittat felaktigheter i de namnunderskrifter som varje kandidat måste visa upp för att få ställa upp i valet.

Trots sjunkande stöd förväntas Vladimir Putin vinna utan några som helst problem. Enligt en undersökning som det icke-statliga institutet Levada center gjorde i januari, bland ett representativt urval ryssar i röstberättigad ålder, tror hela 78 procent av ryssarna att deras nästa president heter Vladimir Putin. Över hälften av de tillfrågade tror också att Putin vinner redan i en första valomgång. Däremot är långt ifrån de flesta säkra på att Putin är rätt man att leda landet, bara 14 % tror det. Överhuvudtaget är ryssarnas förtroende för samtliga registrerade presidentkandidater lågt.  Så här svarade de tillfrågade på Levada centers fråga om vilken av kandidaterna de anser är rätt person att lösa Rysslands framtida problem:

Vilken av kandidaterna anser du är bäst lämpad att lösa de problem som Ryssland står inför?  

Putin 14 %

Zjirinovskij 5 %

Sjuganov 5 %

Mironov 3 %

Prochorov 3 %

Javlinskij 1 %

Ingen av dem 32 %

Osäkra 37 %

Putin ställer, sin vana trogen, inte upp i några tv-debatter med sina konkurrenter. Orsaken till det, tror ca 20 procent av ryssarna, är att han försöker undvika kritik. Men lika många tror att orsaken är att Putin inte har några jämnbördiga samtalspartners eller att han inte vill bidra till ”skandaler och käbbel”. 16 procent svarade, när Levada center frågade, att de tycker att tv-debatter är meningslösa och Putin säkert valt att inte medverka till att slösa med väljarnas pengar!

Bilden tagen vid oppositionens demonstration i Sankt Petersburg den 4 februari. 

Nästa sida »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 386 other followers