I kväll (tisdag) har jag varit på bio och sett den nya ryska storfilmen ”Vozmovo avgusta” (Åttone augusti) som handlar om det en vecka långa kriget mellan Ryssland och Georgien 2008, i regionen Sydossetien som officiellt är en del av Georgien men som med stöd av Ryssland utropat sig självständigt. I väst talas det mycket om att det ”aggressiva, stora Ryssland gick till angrepp mot det lilla Georgien” och från ryskt håll vill man betona att det var Georgien som först gick till angrepp mot Sydossetien. I själva verket är bakgrunden till den upptrappade konflikten flera provokationer från båda sidor, som följde på att Nato deklarerat att de före detta Sovjetrepublikerna Georgien och Ukraina har möjlighet att i framtiden bli medlemmar i försvarspakten.
Hur som helst, i den här filmen betonas förstås den ryska versionen. Absolut inte ett dugg förvånande. De georgiska soldaterna utmålas som onda och omänskliga bestar som lemlästar och dödar. De ryska militärerna, däremot, är fredsbevarande hjältar. Grundstoryn är ganska enkel: Ksenja, en modern Moskva-kvinna, planerar att åka till den ryska semesterorten Sotji tillsammans med sin nyfunne kärlek. För att kunna åka skickar hon sin lille son, Artem, till pappan som är militär och stationerad Kaukausien, där det för tillfället är lugnt och tryggt. Men det visar sig att den nya kärleken inte är vad den utgav sig för att vara och dessutom larmas det om en förestående konflikt i Sydossetien. Ksenja bestämmer sig då för att strunta i Sotji och ger sig iväg för att hämta hem sin son och rädda honom undan kriget.
Bilden av georgierna som omänskliga förstärks av att vi genom hela filmen får följa kriget genom barnets, Artems, ögon. De georgiska soldaternas pansarvagnar och kulor blir i hans värld till ett slags gigantiska ”Transformers-robotar” som dödar allt i sin väg. De ryska, vänligt sinnade soldaterna – och hans egen mamma – blir genom lille Artems ögon till genomgoda varelser av typen ”Avatarer” (för er som sett den filmen). En personlig tolkning av budskapet: ”Moder Ryssland åker till kriget för att rädda sina söner (ryssarna och de sydossetier som har ryskt medborgarskap)”.
Filmen har finansierats av den ryska staten med motsvarande ungefär 55 miljoner kronor (250 miljoner rubel, enligt ryska Wikipedia) och jag tror inte att det är en slump att den släpps nu precis innan presidentvalet. Just nu är det viktigare än någonsin för makthavarna att betona vikten av en ”stark nation med en stark ledare”.
Men trots att det är mycket tydligt vilket huvudbudskapet är så utmålas georgierna inte som helt igenom ondskefulla. Det är visserligen en marginell del av filmen, men ändå: I en slutscen får Ksenja hjälp av en georgisk soldat. Alltså av ”fienden”. Man kan fundera på om något liknande vore möjligt i en amerikansk krigsfilm?
Se trailer (på ryska förstås):
22 februari, 2012 at 6:40 e m
Tack för intressant inlägg! Du har säkert rätt i att filmen är en del i presidentvalskampanjen, även om det formellt inte alls var Putin utan Medvedev som fattade beslut om den ryska inmarschen.
Jag är ingen expert på amerikanska krigsfilmer, men är de verkligen alla så onyanserade att ingen fiendesoldat kan vara något annat än rakt igenom ond? Det tror jag inte riktigt på.
23 februari, 2012 at 2:55 f m
Jag är inte heller expert på amerikanska krigsfilmer, men kan inte minnas att jag sett nåt liknande. Ställer dock bara frågan. Det är förstås fullt möjligt att motsvarande scener utspelats i Hollywood-filmer.
22 februari, 2012 at 7:03 e m
Att helt plötsligt, under världens blickar riktade mot OS i Peking och precis efter ”övningar” med amerikanska ockupationstrupper, angripa och döda 10 ryska fredsbevarande soldater i FN-tjänst och sedan massakrera och mörda tusentals civila med Grad-raketer, få detta att framstå som ”ryska provokationer” är häpnadsväckande russofobiskt.
Att NATO testar Ryssland inför massupprustningen av den slipsätande diktatorn Saakavihli och en mycket bra angreppspunkt för ett ockupationskrig mot Iran, faller dig naturligtvis inte in. Detta är givetvis inte en film historierevisionisterna i Hollywood och deras uppdragsgivare kommer att ägna en suck på, de är i full färd med att hylla kolonialkrigen mot lag syd/öst, men en viktig balansering i den unkna anglo-amerikanska skugga som kväver allt som ens andas oberoende (från Hollywood).
23 februari, 2012 at 10:23 e m
Det var den mest vinklade beskrivning av det kriget jag någonsin hört. Värre än den ryska statspropagandan när kriget fortfarande pågick. Förutom att kriget inleddes i nära anslutning till OS-invigningen har du inte många rätt.
1. ”amerikanska ockupationstrupper” – rent hittepå
2. ”döda 10 ryska fredsbevarare i FN-tjänst” – rent hittepå (något FN mandat hade inte dessa trupper som georgierna såg som ockupanter – dessutom har jag inte sett några trovärdiga belägg för att 10 skulle ha dödats även om jag vet att Ryssland hävdar det och jag inte utesluter att dödsoffer kan ha förekommit)
3. ”massakrera och mörda tusentals civila” – rent hittepå (inte ens Ryssland hävdar längre att mer än något hundratal civila dödades i konflikten och det är uppenbart att även den ryska motattacken bär ansvar för en hel del av dessa).
Jag vill inte därmed på något sätt försvara Georgiens våldsamma attack, som var fullständigt orimlig trots de provokationer som förekommit från rysk/ossetisk sida, men den ryska överreaktionen (med spridning av kriget till Abchazien och stora delar av det oomtvistade Georgien och den påföljande etniska rensningen av georgier från SO och A) är i mina ögon minst lika oförsvarbar.
Med det ryska krigen i Tjetjenien i färskt minne är den ryska dubbelmoralen också mycket tydlig. Där var en delrepublik som inte ville underordna sig centralmakten tydligen en intern angelägenhet och det ansågs som en lämplig åtgärd att med militärt övervåld kuva upprorsmakarna men när Georgien försökte sig på en liknande manöver så var det plötsligt ”folkmord”.
23 februari, 2012 at 11:22 e m
Jag bodde i Ryssland under Sydossetienkriget och följde både den inhemska, svenska, tyska och lite grann av den brittiska nyhetsrapporteringen. Den svenska var skrämmande dålig och okunnig. Neutralast var tysk media. Det var en fröjd att läsa der Spiegel på nätet jämfört med svenska mediedrakar.
”Den ryska versionen” ligger betydligt närmare sanningen om vad som skedde än vad många i Sverige vill tro.
Jag blev urbota trött på Sakasjvili som fick hybris och trodde han hade både USA och EU bakom sig i sin aggression mot utbrytarna i Sydossetien. Att han satt med EU-flaggan i bakgrunden under sina framträdanden under kriget provocerade mig. Vad hade han för rätt att klä sig i stulna fjädrar?
Blev glad i vintras när SVT till sist kastade lite ljus på vad som skedde i kulisserna på det här kriget genom att sända serien ”Putins Ryssland”; http://svt.se/2.149961/1.2629301/putins_ryssland_krig
Texten på SVT:s hemsida är förstås lite sned, men själva serien var ganska fördomsfri sitt angreppsätt.