Etikettarkiv: Georgien

Sex års fängelse för sms om militärtransport

En rysk medborgare har dömts till sju års fängelse för “statsförräderi”. Anledningen är några sms som kvinnan, Oksana Sevastidi, skickade till en georgisk vän strax innan kriget bröt ut mellan Ryssland och Georgien 2008. I sms:en beskrev Sevastidi att hon sett militär materiel fraktas på ett tåg i riktning mot Abchazien, en prorysk utbrytarrepublik i nordvästra Georgien.

En domstol i Krasnodar-regionen utfärdade domen redan i mars i år, men först nu har den blivit känd. Det är inte första gången som en rysk medborgare döms till ett långt fängelsestraff för liknande brott. 2014 dömdes Jekaterina Charebava från OS-staden Sotji till sex års fängelse för “spionage”, skriver meduza. Även Charebava dömdes för att ha skickat sms till en vän med information om militära transporter i riktning mot Abchazien, något som enligt domen innebar att hon röjt statshemligheter. Man kan naturligtvis tycka att det är absurt att militära transporter som skett helt öppet för vem som helst att se kan vara en statshemlighet. Det anser också människorättsorganisationen Memorial som anser att Charebava är en politisk fånge.

Det finns fler likheter mellan domarna mot Sevastidi och Charebava. De har båda utdelats av samma domare i Krasnodar-regionen. Meduza har talat med Sevastidis advokat, som kräver att hans klient släpps fri. Enligt advokaten är hans klients brott “en droppe i havet” jämfört med vad som står i själva domslutet. Där beskrivs nämligen den militära materielen i detalj, säger advokaten till Meduza.

 

Map picture
Annonser

Georgierna ondskefulla bestar i ny rysk storfilm

I kväll (tisdag) har jag varit på bio och sett den nya ryska storfilmen ”Vozmovo avgusta” (Åttone augusti) som handlar om det en vecka långa kriget mellan Ryssland och Georgien 2008, i regionen Sydossetien som officiellt är en del av Georgien men som med stöd av Ryssland utropat sig självständigt. I väst talas det mycket om att det ”aggressiva, stora Ryssland gick till angrepp mot det lilla Georgien” och från ryskt håll vill man betona att det var Georgien som först gick till angrepp mot Sydossetien. I själva verket är bakgrunden till den upptrappade konflikten flera provokationer från båda sidor, som följde på att Nato deklarerat att de före detta Sovjetrepublikerna Georgien och Ukraina har möjlighet att i framtiden bli medlemmar i försvarspakten.

Hur som helst, i den här filmen betonas förstås den ryska versionen. Absolut inte ett dugg förvånande. De georgiska soldaterna utmålas som onda och omänskliga bestar som lemlästar och dödar. De ryska militärerna, däremot, är fredsbevarande hjältar. Grundstoryn är ganska enkel: Ksenja, en modern Moskva-kvinna, planerar att åka till den ryska semesterorten Sotji tillsammans med sin nyfunne kärlek. För att kunna åka skickar hon sin lille son, Artem, till pappan som är militär och stationerad Kaukausien, där det för tillfället är lugnt och tryggt. Men det visar sig att den nya kärleken inte är vad den utgav sig för att vara och dessutom larmas det om en förestående konflikt i Sydossetien. Ksenja bestämmer sig då för att strunta i Sotji och ger sig iväg för att hämta hem sin son och rädda honom undan kriget.

Bilden av georgierna som omänskliga förstärks av att vi genom hela filmen får följa kriget genom barnets, Artems, ögon. De georgiska soldaternas pansarvagnar och kulor blir i hans värld till ett slags gigantiska ”Transformers-robotar” som dödar allt i sin väg. De ryska, vänligt sinnade soldaterna – och hans egen mamma – blir genom lille Artems ögon till genomgoda varelser av typen ”Avatarer” (för er som sett den filmen). En personlig tolkning av budskapet: ”Moder Ryssland åker till kriget för att rädda sina söner (ryssarna och de sydossetier som har ryskt medborgarskap)”.

Filmen har finansierats av den ryska staten med motsvarande ungefär 55 miljoner kronor (250 miljoner rubel, enligt ryska Wikipedia) och jag tror inte att det är en slump att den släpps nu precis innan presidentvalet. Just nu är det viktigare än någonsin för makthavarna att betona vikten av en ”stark nation med en stark ledare”.

Men trots att det är mycket tydligt vilket huvudbudskapet är så utmålas georgierna inte som helt igenom ondskefulla. Det är visserligen en marginell del av filmen, men ändå: I en slutscen får Ksenja hjälp av en georgisk soldat. Alltså av ”fienden”. Man kan fundera på om något liknande vore möjligt i en amerikansk krigsfilm?

Se trailer (på ryska förstås):